.
Fast jag tror att vi kommer att gå på det som jag har hört (från många olika). Det känns som det säkraste kortet så att säga. OM han nu kommer att ignorera våran bebis det vill säga. Nu tror ju inte jag att han kommer att göra det, tvärtom faktiskt.
Jag kommer att se till att han är med så mycket som möjligt (självklart så måste han ju få gå undan och lägga sig om han vill, inge snack om den saken!) så att han förstår att den här lilla "saken" ska han oxå lyssna på en dag. eftersom Buddis bara är 4 år så kommer ju den dagen att komma.
Nej och jag har hört det från en familj som fick barn för ganska precis ett år sedan, dom har en hund och hon ignorerade bebisen TOTALT, ville inte ens vara i närheten av han.
Så dom började fråga runt ang detta och då fick dom den infon. att hunden inte accepterat bebisen och att dom skulle se till (tvinga) hunden att ligga bredvid bebisen på golvet och gå bredvid vagnen när dom va ute osv..
Nu kan man (jag) ju tycka att det kan vara rätt skönt om inte Buddis vill vara med precis HELA tiden men det lär ju bli rätt från början så det inte blir nått tok senare. hundar är ju trots allt det enda djuret som kan känna avundsjuka och det kanske inte blir så bra om han börjar göra det.
Sen stämmer det absolut att hundar kan känna sig väldigt olustiga tillsammans med en bebis precis som du säger.
Ja men man får väl tacka för gratulationen :P Nu väntar vi bara på nästa "sak" som sak komma ut :)
Jag låter henne gå utan blöja mycket. Salvan är snart slut och hinner det inte bli bättre ringer jag Marie igen.
